40. Han kunde rygga; men det skedde dock för att få tid att prägla hederns lagar i tveksamt folk — ty tvekan kan ju ock som en kolik besvära hjältemagar. Hur lätt en knekt får lykta ögonlock, så icke är han blind just alla dagar, men kan, i dödens åsyn, en minut gå undan litet, för att pusta ut. 41. Men Johnson vek i akt och mening bara att komma med så många fler igen till denna gräns, som Hamlet påstår vara så hemsk, att ingen vill passera den. Den tänkte icke Jack på; och hans klara bestämdhet verkade på dessa män som en galvanisk stapel på de döda, så han i elden fick dem utan möda. 42. Hu då! de mötte där, till sin förfäran, vad nyss de sprungit för i friska tag och det i trots av folkets snack om äran och minnet, jämte andra ordalag, för vilka knekten slåss på hög begäran (förstås, när han får ut sin plåt per dag) — de mötte där en välkomst, av den avel som ej blott luktade, men sm ak te svavel. 43. De föllo tjockt, som hagel kornet fäller och som när lien genom klövern skär, ty livet är ej mindre skört, det heller, än andra föremål för vårt begär; ja! som det varit med en slaga, eller ,med boxarnävar, tröskades de här av moslems kanonad, som borttog mössan på mången innan han fick spänna bössan. 295