44. Ty bakom närmsta jordverks hörn och flanker sköt turken som en djävul och lät snart från platsen sopa hela led av franker, som stormen sopar havets skum med fart; men ödets nyck, som undergräver banker och folk och riken, dem det tänge spart, lät Jack, med dem som undgått turkens skjutning, till slut bestiga vallens inre lutning. 45. Först en och två... så fem sex... tio elva... och brått att klättra fick varenda man, ty lågorna begynte nedåt välva som om det regnat beck ur fulla spann, till den grad, att de knappast visste själva vem av kamraterna var värst däran, den, vilken äntrat verkets bröstvärn, eller den, som därnere helst skar immorteller. 46. Men slumpen gynnade likväl de fleste av dem, som klättrade. Så tankeslappt var det palissaderat, detta näste, av Stambuls Coehorn, att ni tror det knappt ifall ni sett ett franskt och belgiskt fäste (som dock för vårt Gibraltar får ge tappt); ty mittpå vallens bröstvärn stod det pålverk, som1 skulle vara garnisonens bålverk; 47. så att det lämnades på varje sida en nio tio steg för tappra män att rycka fram på; lägligt såtillvida — för dem, som döden icke höll igen — att man fick ordna sig på nytt och strida. Och dessa pålar, knappast högre än ett frodigt ängsgräs, kunde utan fara på köpet knuffas bort med foten bara. 296