Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84. En turk, som i sin dödskamp foten kände,
spasmodiskt i den starka sena bet,
som någon småkvick Eskulapii frände
har gett ditt namn, Achilles, som man vet;
och käkarna han så förtvivlat spände,
att (men det är visst lögn) fast ryssen slet
och skilde huvudet från kroppen, hängde
det likafullt vid benet kvar och slängde.
85. Till efterrättelse dessutom länder
att officern blev lam i all sin dar,
ty såsom skruvar sutto turkens tänder,
för att få ryssen krympling, stackars karl.
Med såret fick kirurgen inga händer
och skulden kanske mer hos honom var
än hos den museimanska huvudknoppen,
som knappast ville släppa, skild från kroppen.
86. Ett faktum blir ett faktum — och poeten
får akta sig för svävande fiktion.
Det vore ingen konst, som I väl veten,
att dikta, utan prosans restriktion,
som fordrar sammanhang med verkligheten,
om det ej blott går ut på grann diktion
och lögn, varmed den onde, som man viskar,
liksom med flugor våra själar fiskar.
87. Och staden togs, men gav sig icke. Blodigt
höll turken ut och sträckte ej gevär;
ja! om med rött man vattnat lika frodigt
som Donau sköljer, skulle ingen där
sett fienden i ögat mindre modigt.
I förtid jublade Suwarows här:
var gång som moskoviten dräpt den siste
fick han en blodspant på att han tog miste.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0316.html