Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92. Av två kosacker flickan hotad var
och svärd och ögon glänste hos de djuren.
Den värsta varg Sibiriens isfält har
är tam mot dem, och lättare besvuren
är björnen själv, som man ur idet drar.
Men vem har gjort dem sådana? naturen
kanhända? eller deras furstar just,
som bara hetsa deras skadelust?
93 .1 högsta hugg de sina sablar hade
så hennes hår av skrämsel stod upprätt
och ansiktet hon mellan liken lade.
Jag törs ej repetera rätt och slätt
vad Juan vid den hemska synen sade,
— »grannlaga öron» kunde såras lätt —
men hugga in, det var vad pilten gjorde
och vad kosacker lättast fatta torde.
94. En gjorde han ett snitt i höften på,
klöv så den andres skulderblad — och sände
med välförtjänta skråmor bägge två
till fältskärn, att få tröst i sitt elände;
men blidkad efteråt, och lugn också,
på de livlösa kropparna han vände
och reste upp sin lilla fånge, som
ur denna grav som av ett under kom.
95. Där stod hon, kall som döden, med en fin
blodskåra, som tillkännagav hur nära
hon var att krossas i sin stams ruin.
Det hugg, som träffat modern nyss, den kära,
på hennes egen panna, på den skära,
en strimma lämnat kvar av karmosin;
i övrigt oskadd, såg hon nu med klara,
bestörta ögon på don Juan bara.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0318.html