Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136. Den dagen skall ej gry för oss, gunås;
men som jag tror, att dåd, som vår tid fläcka,
mitt i er tids idyll ej mer förstås,
så har jag velat er en spegel räcka,
men måtte själva minnet sen förgås
och, varom icke, större avsky väcka
än vilden hos er gör, som naken stod
och målad, men förvisso ej med blod!
137. När hävdatecknarn nämner härskarsäten
och dem, som sutto där, må det gå er
som när vår tid åt mastodontbeläten
och deras urvärld med förundran ler
samt grubblar på en bildning, nu förgäten,
vars spår hon än i hieroglyfer ser;
och må er gissning söka lika spårlöst
som pyramidens gåta nu är svårlöst!
138. Nu, kära allmänhet, min hatt jag tar,
ty jag har löst mitt löfte, som I veten,
jag kärlek, storm och örlig skildrat har,
och det rent episkt — om ej verkligheten
svär däremot; ty dikt det minsta var
som jag har tutat för er ur trumpeten.
Min sång är som han kan, om än ibland
Apollo sätter mig en sträng i hand
139. som medel för mitt klink och kink och löje.
Vad hjälten i min mosaik till dikt
härefter förestår skall bli med nöje
— ifall det ens blir av — min nästa bikt;
det är ej skäl just att vi längre dröje
vid Ismail, där vi fyllt vår tunga plikt,
men låta Juan med rapporten rida,
som hela Petersburg lär ängsligt bida:
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0329.html