16. »Att vara, eller icke?» Förrn jag fäller min dom, vill jag ha klart vad vara är. För det vi s e så mena vi det gäller att också genomskåda allting här. På ingendera sidan jag mig ställer förrän de övergått i ett, de där; mig tycks ibland som livet kan förblandas med döden — utom det att livet andas. 17. »Q u e sgais je?» det Montaigneska mottot var samt en av Akademias älsklingssatser; att all vår kunskap ingen visshet har kom jämt på tal i deras disputatser; vår tanke är ett sken, som blott bedrar på ändlighetens innestängda platser, allt är så ovisst, att jag tvivla lär att tvivlet själv en akt av tvivlet är. 18. Nog är det roligt att lik Pyrrho glida på tankens världshav i sin goda slup; men om vi oförtänkt på rodret vrida så båten vippar om och står på stup? att simma kostar på när man skall strida mot ström och vind på abstraktionens djup; en lagom badlust bockar sig vid stranden och får en mussla då och då i handen. 19. »Men himlen» (Cassios ord) »är över alla — så låt oss bedja!» Alla ha vi fått från Adams fall vår del i dödens galla, ja! det är fiskens, det är fågelns lott. »Försynen», sägs det, »låter sparven falla till marken»; nå, vad ont har han begått? Han flög väl upp och höll sig alltför kärligt vid samma träd, som Eva fann så härligt. 327