Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44. Ställd på en piedestal, med hatt i hand,
av äran, ungdomen och skräddarn smyckad,
den ärketrollkarl, mot vars konst ibland
naturen synes arm och förolyckad
(så snart han icke i för snäva band
snör in en kropp, som om han varit styckad),
det vore kärleksguden — icke sant? —
förvandlad till artillerilöjtnant.
45. Hans bindel glidit ned till en kravatt,
hans vingar krympt till epåletter redan,
hans koger, fällt ihop, som balja satt
och pilarna förträngts till sabel sedan
och bågen formats till trekantig hatt —
ja! Psyke skulle själv i hast (emedan
hon, som de andra, kan begå en bock)
ha tagit honom för Cupido ock.
46. Fruntimren viskade, hovmännen glodde,
tsarinnan log och ond var favoriten —
fast jag har glömt nu vem hon anförtrodde
den tiden denna post åt bland eliten,
ty från den stund hon av sig själv berodde
förgrenades åt flera håll aptiten,
dock var det sex fots karlar mest, och käcka,
som kunnat patagoniers avund väcka.
47. Så ofatt var ej Juan, utan fin,
och skär och röd och skägglös såsom Frö ja;
men ändå var det något i hans min
och i hans rörelser, som tycktes röja
att liknade han än en kerubin
så stack dock mannen fram ur ängelns tröja,
och stundom kejsarinnan föredrog
en pilt; det sågs på Lanskoi, han som dog.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0344.html