44. Ställd på en piedestal, med hatt i hand, av äran, ungdomen och skräddarn smyckad, den ärketrollkarl, mot vars konst ibland naturen synes arm och förolyckad (så snart han icke i för snäva band snör in en kropp, som om han varit styckad), det vore kärleksguden — icke sant? — förvandlad till artillerilöjtnant. 45. Hans bindel glidit ned till en kravatt, hans vingar krympt till epåletter redan, hans koger, fällt ihop, som balja satt och pilarna förträngts till sabel sedan och bågen formats till trekantig hatt — ja! Psyke skulle själv i hast (emedan hon, som de andra, kan begå en bock) ha tagit honom för Cupido ock. 46. Fruntimren viskade, hovmännen glodde, tsarinnan log och ond var favoriten — fast jag har glömt nu vem hon anförtrodde den tiden denna post åt bland eliten, ty från den stund hon av sig själv berodde förgrenades åt flera håll aptiten, dock var det sex fots karlar mest, och käcka, som kunnat patagoniers avund väcka. 47. Så ofatt var ej Juan, utan fin, och skär och röd och skägglös såsom Frö ja; men ändå var det något i hans min och i hans rörelser, som tycktes röja att liknade han än en kerubin så stack dock mannen fram ur ängelns tröja, och stundom kejsarinnan föredrog en pilt; det sågs på Lanskoi, han som dog. 334