68. Och han betogs, om ej av kärlek just, av en passion fullt lika stark i längden, självkärleken, den där — när ett robust modelejon eller högdjur ur den ängden, som vi ej nå till, »värdes» fatta lust (Popes fras) till någon viss person bland mängden strax alstrar föreställningen att man är lika god, bevars, som någon ann. 69. Därhos stod han i livets morgonväkt, då sällan vi bekymra oss en smula om kvinnans ålder, men gå oförskräckt framåt, som Daniel i sin lejonkula, blott vi få solen mildrad eller släckt i första ocean, om än den gula, som Foibos svalkar sig varenda dag i saltsjöns sköte — Thetis', menar jag. 70. Och om Katrina vi på livet rycke var hon, så karsk hon syns, en vänlig själ, och den, som för en tid vann hennes tycke, kom ej vid törnen med sin nakna häl, men var liksom en kung i månget stycke, ett slags gemål, men utan ring likväl! och desto mindre kom han där till korta som honungen var kvar och gadden borta. 71. Lägg därtill, att hon stod i flor som kvinna samt hennes blåa ögon, eller grå, (ty lyser själ ur globerna, så vinna de senare i klarhet på de blå: så hos Maria, Skottlands härskarinna, och Frankrikes Napoleon också, och Pallas sen, för klarsynt, som jag menar, att hava sett ur mörka ögonstenar) — 340