Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72. En ståtlig växt, som framstod oombedd,
en huldrikhet (för att det så benämna),
som föredrog en pilt, trots män av bredd,
som kunnat Messalinas panna jämna;
en yppig frodighet, och väl beredd,
samt andra i t e m, som vi utelämna —
allt, eller vart för sig, var nog att få
en pojke fåfäng, kan man lätt förstå.
73. Och mer än nog; ty kärlek är och bliver
en självisk inbilskhet, där han ej är
bindgalenskap, som obetingat giver
sig blotta skönheten i våld, det där
förgängliga rent ingenting, som driver
passionens spel: och därföre han lär
av flera hedendomens lärofäder
betraktats som tillvarons huvudfjäder.
74. Vi ha platonisk kärlek, och så Guds-,
och vidare sentimental, med mera,
samt såta makars (rimmet fordrar — skjuts,
och rimmets gamla ångbåt får bogsera
all vers av gammalt, trots de arga puts
det spelar meningen); men utom flera
slags dylik kärlek finns det, som man vet,
en sak också, som kallas sinnlighet.
75. Den saft och kraft, som våra kroppar vinna
och som ur kokan driva dem, gunås,
till sammansmältande med en gudinna,
som alla kvinnor äro först, förstås.
En gudastund! så sällsam än vi finna
den tfånads brand, varav den föregås,
och", .hela denna väg, som tår beträdas .
på det att själar, skola stoftbeklädas. . : .
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0351.html