20. Don Juan, som var faktisk existens, (och fullt så faktiskt är det ideella, ty fortfar ej det tänkta som ett ens då de, som tänkt, för rama skuggor gälla? Och spränger icke själen kroppens gräns? Och dock — när graven öppnar på sin fälla står man där lika klok i alla fall på det som var som det som varda skall) 21. don Juan vart en ryss av ton med tiden och sättet anar ni nog, gissar jag. Få unge män gå segrande ur striden mot frestelser av tarvligaste slag — och hans låg bredd som en paulun av siden! med fester, dans och tärnor dag från dag och späckad börs, har man ej mer att önska och is blir paradis och vintern grönska. 22. Han fann sig väl av Höghetens begäran; och vart hans tjänst än något mödosam, så icke väcker det ungt folks förfäran, som nog i ty fäll vet att slå sig fram. Med könet till sitt fria val, och äran, han svällde lik en ung och saftig stam, som alla göra innan de bli gamla, då en och annan föredrar att samla. 23. Bedårad av sitt üngmod, i förening med dåliga exempel, blev han snart en smula tygellös, i sämre mening: den slemma odygd, som förstör med fart vår känslas friska brodd och, i förening med andra böjelser av lägre art, plär själviskhetens hårda hylsa fostra, där själen stänger in sig som en ostra. 352