76. Kör! genom vallar, som en trädgård skötta, ett paradis av humle, must och kraft; ty efter långa vandringsår, förnötta i länder hetare, men utan saft, försona gröna fält, långt från att trötta, poeten med ett land, som varken haft vulkaner, stalp och isfält, eller driver oranger, fikon, druvor och oliver. 77. Och när jag drar mig en mugg öl till minnes... Nej! jag blir rörd... Kör på igen, kör på! Don Juan for i fyrsprång, stolt till sinnes, stolt över själva vägarna också i brittens land — det dyraste som finnes bland länder, påstår man, trots några få, som1 »spjärna emot udden», vart de skickas, men för besväret vederbörligt prickas. 78. Hur angenämt man på chausséer far! där är så jämnt och marken har en glätta som knappast luften under örnen har, där han på bredda vingar far, och lätta. Om man haft sådana i Phaetons dar, så hade han sin reslust kunnat mätta med Yorkpostvagnen. Ha! är börsen tom? Surgit amari aliquid — en bom! 79. Att släppa från sig styvern är bra svårt! Tag liv, tag viv — som Macchiavelli manar the män i purpur — men låt vara vårt, ty eljest tar du törn förrän du anar! Man dömer ej en mördare så hårt som den, som efter våra fyrkar spanar. Förgör en mans familj, och allt blir gott, men stick ej handen i hans byxsäck blott! 366