84. Han höll — och så gör jag med, som matroser förrän de fyra av. Jag skall ändock snart nog, älskvärda landsmän! vara hos er och säga eder sanningen, om ock — som vanligt — I försmån de beska doser; jag fresta vill, en mistress Fry i rock, att sopa bort med mycket lena nävar från edra väggar några spindelvävar. 85. 0 mistress Fry! Vårföre just predika för skälmarna i Newgate? Varför ej i Carlton först, exempelvis, och slika gemak med synd i kungligt konterfej? Att på förbättring av »de sämre» skrika är filantropiskt snack, om ej tillika ni gör »de bättre» litet bättre. Nej, er fromhet är på villspår, mistress Fry! 86. Lär dem att fly skandal vid sexti år, att lägga bort husar- och höglandskläder, säg, att ens ungdom aldrig återgår, att hurrabasars skrän är bara väder; säg, att sir William Curtis är för svår, som i en tandlös Hinkes fotspår träder, en ny sir John, i kvickhet ej, men trut, en narr, vars spruckna bjällra pinglat slut. 87. Säg: någon stor man blir man sällan, då man åldrats och har gött sig blott, och latat, men man kan bli en god man. Säg också att just de bästa furstar minst ha statat. Säg... men det gör ni ej, kan jag förstå; för ögonblicket har jag också pratat mer än tillräckligt, fast jag tuta skall härnäst som Rolands horn vid Ronceval. 368