ANMÄRKNINGAR. i: a st. Han allena har, sedan Adam hämtat lärdom från ett äpple och ett fall i någon mån. ”Det världskunniga träd, från vilket det äpple föll, som skall hava riktat Newtons uppmärksamhet åt lagarna för tyngden, blev förstört av en storm för omkring fyra år sedan. Anekdoten om det fallande äpplet omnämnes varken av d: r Stukeley eller mr Conduit, och som jag icke på något ställe funnit trovärdigheten därav vitsordad, anser jag mig icke kunna godkänna den.” Brewster’s Life of Newton. 6: e st. ”01” låter David skriva, ”o, att jag vingar såsom duvor fått och flyga fick och någorstädes bliva!” Psalt. 55, 7—8. ii : e st. Så slätt begrepp det giver om både ”deras smak och karaktär”, som vännen Jeffrey självbelåtet skriver. Denna stanz, liksom de närmast efterföljande, har avseende på en av Jeffrey (sedermera lordkansler av Skottland) författad uppsats om Byron i n: r LXXII av ”Edinburgh Review”. 16: e st. Men glömt är glömt, och klang för ”Gammalt sist!” ”Gammalt sist” — ”Auld Lang Syne" — en av Robert Burns’ varmaste sånger, med det trohjärtade omkvädet: For auld lang syne, my dear, for auld lang syne. We'll take a cup o’ kindness yet, for auld lang syne. 24. — Byron, Don Juan. 369