8. Det var i solnedgången Juan fördes på »Shooter’s Hill». Därnedom ligger strax den däld, där ont och gott till hoparördes bch Londons gator surra dagligdags. Allt var så stilla. Endast skramlet hördes av hjul, som rullade, och detta slags bikupesorl, som över städer ljuder, där skummet kokar över jämt, och sjuder. 9. Don Juan gick i djup kontemplation bakom sin vagn och njöt av tanken bara på denna ojämförliga nation. »Här», ropte han, »här lär det ställe vara, där friheten har valt sig sin station, där folket aldrig tystas ned med snara och black och bål, men har sin arsenal i nya möten och i nya val. 10. Här leves ärbart. Ingen skattar heller mer än han vill. Och om till tidsfördriv man strör omkring sig pengar, när det gäller, så tas ens plumpa inkomst till motiv; här har man lagens skydd, och ingen ställer försåt för resande; här» — men en kniv kom nu emellan, åtföljd (det var givet) av »dam n your eyes, sir! pengar eller livet!» 11. Från fyra män, som legat i försåt och sett vår Juan för sig själv spatsera, kom detta anrop bäst han gick framåt. De valt en timme att rekognoscera då mången, vilken sorglöst går sin stråt, är utsatt för, om han ej kan parera, att i det rika Albion ett tu tre förlora liv — och byxor med kanske. 373