Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16. De skulle nog ha gjort det opåmint,
men karlen skrek: »Håll! jag har fått min soppa.
O je, en bäsk! Den gången högg jag slint;
låt mig nu dö här!» Droppa efter droppa
det tjocka blod förrann; men han såg stint
omkring sig, fast hans lungor ville stoppa,
och från sin täppta hals en duk han drog
samt ropade: »ge Fiken den!» — och dog.
17. Den slängdes åt vår vän, som ej precis
förstod vad han med den att skaffa hade
och ingenting begrep naturligtvis
av det som skälmen i sin dödsstund sade.
Tom hade varit sprätt och stått i pris
som den där strå för stadens nymfer lade
till dess ett spritande förutan gräns
först gjorde pungen och så kroppen läns.
18. När Juans känslor blivit mera svala
och han vid saken gjort vad han förmått
samt undgått allt det »m e d i c o-l e g a 1 a»
gav han sig undan mer än vanligt brått.
Nog hade han sin resa fått betala,
som nödgats inom halva dygnet blott
ta livet av ett landets barn: och detta
gav ämne till betraktelser med rätta.
19. Han roffat världen på en heros, som
gjort väsen av sig med sitt mod och snille;
ty vem förstod att blåsa ting som Tom?
att dra sin knorr? att få i gång en kille?
att klå en torsk? att duktigt lägga om
Bowstreets griphumrar när han leka ville?
När såg svartögda Fiken på en muff
en så schangtil karl, usch! och sådan ruff?
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0385.html