20. Tom lämnat oss — så låt oss lämna Tom! Heroer dö och bli ej alltid gamla, Gud vare tack! förrän de vända om. Hell, T h a m i s, hell! Som trummor, när de skramla emellan tordön, Juans åkdon kom till Kennington, men måste sedan ramla igenom alla dessa »tons», som f—n må ta, så folk kan hinna fram till stan! 21. Igenom »Groves», där knappt ett träd det gives, (Lucus av intet ljus), och sedan på prospekter som »Mount Pleasant» (som så skrives för rama bristen på behag), till små tittin av sten, där damm i skyar drives, med dörrar, där »Att hyra» brukar stå, och »Rows», som britter »Paradise» benämna, men Eva utan saknad kunnat lämna; 22. bland vagnar, kärror, bommar, ök och föl och hojtanden, som farten blott försena, krogskyltar, lockande med »bitteröl», rakstugor med sin träskult och sin bena, postförare, som hata allt slags söl och nästan som fantomer framåt skena, lykttändare, som hälla olja på (ty gasbelysning hade vi ej då); 23. igenom1 dylik och än värre röra man nalkas detta Babel mer och mer och var man rida in må, eller köra, mest samma uttryck vägen företer. Men nog härom, för att ej intrång göra i reshandbokens yrke. Sol gått ner och hack i häl på skymningen kom natten då bryggan överskreds, och Themsens vatten, 376