36. Men gammal kan bedra sig; och det lär nog visa sig, ifall vi ville stanna i denna krets, vars liv och vars begär är lögn och svek, fastän med folkskygg panna. Vad jag då tycker om hos kvinnan, är att hon, som för sin död ej tål det sanna, kan ljuga så, att sanningen ser ut som lögn mot hennes falska spel till slut. 37. Och vad är lögn? Maskradklädd sanning bara. Jag trotsar präster, hävdatecknare, lagstiftare och vad de allt må vara, att något omängt faktiskt förete. En skymt av sanningen, den genomklara, för dikt och syner skulle sätta p, för kult och hävd, där de ej företedde bevis om full kontroll då faktum skedde. 38. Nej, prisad vare lögnen! Påstå nu att min försagda sångmö vill frondera; hon deltar i »T e D e u m», hör du ju, och rodnar över dem som protestera. Vårföre sucka? Kyssom, kära du, hans majestät på hand och fot — med mera, om så behagas — som »grön Erin» gjort, vars väpling, menar jag, slets ut för fort. 39. Don Juan, kommen riktigt i sitt esse, vart för sitt vackra yttres skull ett mål för hela hovets livliga intresse, endels ock för en diamant, en nål, den där uti en stund utav »i v r e s s e» (endera kärlek eller alkohol) han fått av kejsarinnan såsom gåva, men ock gjort ärligt skäl för, kan jag lova. 380