48. Smä fröknar rodnade, de gifta myste i mindre flyktig färg. Ty redan då vid Themsen smink på fina burkar lyste. Ungt blod och gammalt blyvitt likaså, envar sitt anspråk på hans hjärta hyste; hans dräkt förtrollade the döttrar små och mödrar frågade sig för i högen om han var enda barnet och förmögen. 49. Kramhandlarna, som bistå för säsongen »klädhängarfröknar», i förhoppning på likvid förrän smekmånaden är gången och kyssarna med nedanet förgå, försträckte — för det goda kap, som1 mången i Juan väntade sig — varor så, att mången brudgum efteråt fick sucka, på pungen lossa och ändå ej mucka. 50. De Blå — en krets, som' åt sonetter gråter och huvud eller hatt med bladen ur den sista veckoskriften fodra låter — med frågor ryckte fram i klar azur om vilka yngre spanska undersåter som ägnat sig åt skönlitteratur, om ryska klingade så bra som spanska och om han Tröjas läge hunnit granska. 51. Don Juan, som en smula ytlig var och ingen bjässe i ett vittert gille, kom1 riktigt i förlägenhet för svar i denna kjortelnämnd av vett och snille. Förhållandena hållit honom kvar i krigs- och kärleksvärv mer än han ville, tills nu, då han kring Hippocrenes våg så mycket blått, men ingen grönska, såg. 383