56. Don Juans dom blev mitt Moskva; Falieros vart mig ett Leipzig; Cains mitt MontSaint Jean; och si! en »B e 11 e A11 i a n c e» av ök förtär oss från samma stund man Lejonet betvang! Men jag vill falla som han föll, min heros, allena vill jag vara om min rang; och på min klippa uppbär lön av staten för — Lowe, fogaten — Southey, renegaten. 57. Näst före mig sir Walter spiran bar, den Moore och Campbell ävenså haft håll i; nu hållas muserna på Zion kvar bland skilda andans män med världsligt groll i och Pegasus i psalmtakt stegen tar med ärevördige herr Rowley Powley, som Pindens ädla djur med styltor skor, en ny fänrik Pistol, ur stånd till... 58. Kors! så han stretar i sin vingård, där man ser den stackarn fingra jämt, och klåpa, med bara ättikan för sitt besvär: Parnassens Dorus, klädd i altarkåpa och ej stort mera man än verskonstnär, ett versök, som med plogen måste knåpa. Cambyses’ vilda hord må väl slå ner Cybelesprästens gnällande hebréer. 59. Så ha vi ju min Euphues, som skall vara en slags moralisk Byron, har man sagt, — fast ej blott bägge, men det ena bara tör bliva kinkigt nog, om han ger akt. Coleridge lär också hyllas av en skara och två tre anse Wordsworth för en makt; så kommer »Savage Landor», stackars måse, och tror sig se en svan i Southeys gåse. 25. — B y r o n, Don Juan. 385