14: e st. Don Juan, som i samma stund det smällde stod ”månens” sista ”sötunge” helt när. Uttrycket lägges av Shakespeare i Falstaffs mun (Henrik IV, förra delen, I. 2): Låt oss heta Dianas skogvaktare, skymningens kavaljerer, månens sötungar, — 19: e st. Byron har här begagnat sig av den egendomliga rotvälska, på vilken Londons skälmar och gaturiddare bruka meddela sig sinsemellan. Svenska språkets tillgångar i detta avseende äro övers, obekanta. 29: e st. Han skramlade dock lika oförtruten förbi två tre hoteller och ”St. James palats” samt — ”helveten” tror jag det nämns. Skalden gör vid detta ställe följande erinran: ”Helveten”, spelhus. Till huru stort antal de uppgå nuförtiden är mig obekant, men innan jag var vuxen kände jag dem samt och synnerligen på mina fem fingrar, både ”guld” och ”silver”. Jag höll en gång på att bliva utmanad av en bland mina bekanta för det jag, på hans fråga om var jag trodde hans själ skulle hamna efter detta, svarade: ”i silverhelvetet”. 38: e st. Kyssom, kära du, hans majestät på hand och fot — med mera, om så behagas — som ”grön Erin” gjort, vars väpling, menar jag, slets ut för fort. Hänsyftning på förtjusningsfebern i Irland, under augusti månad 1821, då Georg IV anlänt dit på sin länge beramade resa, smyckad med löftesrik väpling i hatten, under en tid av missväxt samt därav härledd hunger och nöd i landet. Man påstår konungen hava gått så långt i nedlåtenhet, att han drack en skål för Dublins invånare — i ett glas irländsk wisky. Hänförelsen vart också därefter. 47: e st. Och kunde ömsom glad och tankfull bli, men utan ”rysningar och sprittningar”. Uttrycket förekommer hos Shakespeare, där lady Macbeth förebrår sin gemål hans klenmodiga rädsla för en skugga (Macbeth, III. 4). 394