28. Men könet drog ej ense. Vi förstå er, små stumpor! Det är så i smått och stort med er, förstås. Tro ej jag naggar på er, jag håller av er så som ingen gjort, fastän »mitt bättre jag» kan förebrå er den käcka ton ni ta er immerfort; så även här: det vart ett fasligt väsen att få vår Leila filad och beläsen. 29 .1 en punkt vart ni sams, och det med rätta, den: att ett älskvärt barn från fjärran strand, den sista knoppen av sin stam för detta och vacker sedan som sitt fosterland, — låt vara Juan på sin fjäderlätta natur två tre år kunnat lägga band — långt bättre hos förnäma nåder fore, som över rasvillsperioden vore. 30. Från enskild godhet blev det nästan mera en allmän tävlan. Man var liberal och ville prompt den lilla educera. Som Juan var en man av bättre skal gick det ej riktigt an att subskribera; men sexton änkor och ett tiotal ogifta lärdomssystrar, dem vi böra till »Hallams Medelålder» sammanföra, 31. samt två tre till, som skilts från sina män, men i sin blomning inga frukter knutit, begärde få om hand vår lilla vän och (som det heter) när en tid förflutit ta henne »ut i societén» igen som prov på den edukation hon njutit. Och smak av jungfruhonung har en kvinnas apparition först (helst om murklor finnas). 404