68. Men flyttad från ett luftstreck, ett romantiskt, — där det ej gäller rättegång, men blod, för en passion, som yrar halvt backantiskt — till nejder, där den är ett yttre mod, fann han det halvt affär och halvt pedantiskt och gjorde (Gud! så litet han förstod!) därhos i början det befängda rönet att det ej heller var så vackert, könet. 69 .1 början, säger jag. Han fann dem ömma och ojämförligt vackrare till slut än dem, på vilka solens strålar strömma i österns heta luftstreck var minut — en vink om att ej alltför hastigt döma, helst då man har erfarenhet förut. Men — helt uppriktigt — männer intresserar det nya ej så starkt som det frapperar. 70. Nog har jag rest, men har ej följt ett spår av krångelmakarena Nil och Niger, ja! självaste geografien står handfallen vid Timbuktu än och tiger av brist på kartor — ty Europa går i Afrika och plöjer som »bos piger»; men o m jag gjort det, skulle jag nog rönt att det är just det svarta som är skönt. 71. Det är så ock. Vet jag, om svart är vitt, men vitt är svart, det har jag skäl befara, beror på h u r man ser, och därmed kvitt, vad blint folk kunna allra bäst förklara. Min sats är ny, och neka står dig fritt vad jag dock tror mig gott om att försvara. Den blinde ser ju allting dunkelt. Men vad ser då du? En glimt, och oviss den. 414