TRETTONDE SÅNGEN. l.Nu är det tid på jag blir allvarsam då gyckel med det löjliga och lumpna av mönsterfolk blir kallat synd och skam. Och efter det sublima i det trumpna (som dock på längd blir tråkigt) skiner fram, skall nu min sång, som börjat sammanskrumpna, få en högtidlig lyftning och en min av gavelröstet på en kyrkruin. 2. Gott. Lady Adeline Amundeville (ett gammalt ättnamn, av normandisk gröda, som än på gamla stamträd och sigill Liebhabrar återfinna utan möda) var lika skön som rik, och detta till i England, där de sköna överflöda, ett land, det patrioter visa opp som non plus ultra-jord för själ och kropp. 3. Jag, för min del, vill ej bestrida tycket, de mä väl saken själva bäst förstå: ett öga är ett öga, lika mycket om färgen är den svarta eller blå — att det ser gärna üt, är huvudstycket. Varenda kvinna är ju närapå en skönhet; och att före trettitalet ha hum om fula kvinnor är för galet. 421