4. Från denna tid — då vi tvehågse töva och då vår måne icke längre står uti sitt fylle — kan man gärna öva kritik och mönstra allt vad man förmår; ty liknöjdheten har då börjat söva passionerna, gehör förnuftet får och känslan av att falna och bli tyngre är oss en vink om att ge plats för yngre. 5. Fördröja ville mången denna æra och, lik envar som kommit till ett kall, om möjligt slippa från att resignera, fastän hans livs dagjämningstid är all; och ändock har han claret och madeira att läska torkan med av sitt förfall, riksmöten, landsting, hypoteksförening samt hugnaden att där få fram sin mening! 6. Har han ej sekteriet? och reform? fred, krig, pålagor? Kan han icke nappas — för »folkets» skull — om rodret under storm? med jord- och penningspekulanter kappas? Ta kiv och ränker till sin levnads norm? Det smakar fågel, det, emot att klappas: ty kärlek är hos folk en hastverkssak, men hata göra de i bästa mak. 7. Tvärviggen Johnson, moralisten, sade sig »just må gott av ett ordentligt hat»: den sannaste maxim en desperat på dessa tusen år i dagen lade. Den gamle skalken sina infall hade — men jag ser på, jag, jag är diplomat och går erfarenheterna till möte omtrent som Mefistofeles hos Goethe, 422