Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12. Jag »har min gamla vurm»; jag tiden spiller
och glömmer lady Adeline, ändock
hon kom att göra Juan värre griller
än någon dittills gjort med lock och pock.
De fastna skulle i passionens giller
och ödets (viljans stackars syndabock) —
nå, vem gör icke det? Men basta! Livet
är dock en sfinx, vars ord ej blev mig givet.
13. Jag säger vad man sagt mig blott, och torde
få slippa flera spörsmål. »Davus sum.»
Nog av: i världens glada surr man sporde
att Adeline — en ängel varje tum —
var självaste Bidrottningen och gjorde
var karl till retor, varje kvinna stum:
det största underverk, som man bekände,
men också sista gången sådant hände.
14. Hon ärbar var, till skvallrets stora plåga,
gift med en man, som hon fått välja fritt,
en som i statsvärv visat sin förmåga,
tvärsäker, lugn och kall, inbiten britt,
men rask och eldig när det kom i fråga.
De njöto allmän aktning obestritt,
förskansade, envar i sin författning,
hon i sin dygd, han i sin självuppskattning.
15. Han kom för några statsaffärer bara
med Juan i beröring; ty där är
än ett att fråga, än ett att besvara.
Så förbehållsam mannen var, och tvär,
ådrog sig Juans ungdom, sätt att vara
och klara huvud ändå något när
hans goda mening — som plär göra männer
till vad förskönande man kallar vänner.
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0434.html