20 .1 börd och rang och villkor Juans like, stod han ej över honom minsta grand, om ej i år (för dem vi alla vike) och jämväl — mente han — i fosterland, ty fritt är ordet i de britters rike, men ligger eljest överallt i band; och ur lord Henry rann det ord som vatten så han höll Huset oppe sent på natten. 21. Och till ett annat företräde lände att ingen, i hans tanke, såsom han den fina hovintrigens vägar kände ifrån de tider en portfölj han vann. Han denna kunskap sig till nytta vände och lade självförnöjd små minor an, själv alltid patriot, om också kittlad med tjänster dessemellan, och betitlad. 22. Han tyckte om att Juan ej var stel, men allvarsam, och slutade ej prisa hans vett att låta säga sig en del samt svara hovsamt och med ord koncisa. Världskännare, fördömde han ej fel, som stundom bördig jordmån just bevisa, likt ogräs i den första skörden — fast det blir med tiden svårt få bort i hast. 23. Så talte han med honom som utlänning om1 Stambul och Madrid, som trots protest av mycket utländskt fått sin dryga känning. Och så om hästar. Henry red — som mest var britt — förträffligt och höll av kappränning, och Juan satte sporren i en häst — vad man kan vänta av en andalusier — söm en despot i en tungusier. 426