36. Intresselöst var ej vår frus humör. Nej! som en lavabädd, den snön betäcker, (så lyder frasen) glöder innanför et cetera... Hu! det min leda väcker var gång en utnött metafor jag hör och därför jag den stackars lavan släcker, med vilken jag och andra gjort försök så ofta, att det bara osar rök. 37. En ny bild får jag ha! Jag tror jag tar en flaska med champagne, men frusen vara, en, som till is kristalliserats har och av sitt gyllne pärlregn lämnat bara i själva mitten några droppar kvar, så mycket just som1 mot ett glas kan svara, men av en styrka åter så enorm som ingen druva har i vidgad form. 38. Förborgad nektar under fruset skal bland Evas barn vi sammalunda finna hos som jag tror ett icke ringa tal, fastän jag närmast tänker på d e n kvinna jag har att ty mig till för den moral som gärna avses av min sånggudinna; och har ni bara brutit deras is så vägas de ej upp med något pris. 39. Det blir en slags nordvästlig genomfart till det glödheta Indien — deras sinne; men som det har sig ganska svårt att klart bestämma var vi polen öppen finne (fast Parry visat det tör lyckas snart), så kunna unga herrar frysa inne, och ligger polen stängd, blir resans vinst förlorad möda eller farkost minst. 430