44. När dess kvicksilver står på noll — se då fram med kaross och tross på gård och gata! Huj! mellan »Carlton house» och »Soho»! och lycklig den, som hästar har parata! I damm står varje vändkors. »Rotten Row» drar slöjan på. Bodherrarna stå flata med långa räkningar och längre näsor då skjutsarn selar på och ger ut snäsor. 45. De själva få, som räkningarna deras, »arkadier båda», lugna sig därvid att ad calendas græcas få likvid. Kontant är det blott hoppet som presteras, högst en accept på lång förfallotid, som kan mot lämpligt avdrag diskonteras, vartill kan läggas hugnaden ännu att hava debiterat sju för tu. 46. Likgott. Bort far mylord och nickar slappt i vagnen hos mylady, bland all bråten. »Fort! nya hästar!» vilket går så snabbt som nya sinnen efter bröllopsståten. Gästgivarn bockar sig och växlar rappt och skjutsarn är ej heller missbelåten; men innan det bär av i vinande gör sig stallknekten påmint, grinande. 47. Han får sin del. Och med en hastig blick i karossen kastar sig betjänten, dryg, på sitsen (det är herrar, det, med skick i) hos kammarjungfrun, som är mycket blyg och dito grann — cosi viaggino iricchi! (Förlåt en lapp ibland av utländskt tyg, jag har ju rest, vad ingen vet att rosa ifall man ej hoverar med en glosa.) 432