96. Då det ej längre hela skördar finnes få vi väl gå och plocka ax till slut; och, läsare! om du är så till sinnes var Boas du, jag blir — den blyga Ruth. Mer törs jag ej citera; ty jag minnes hur mistress Adams påstod absolut att Skriftcitater vore smädelse och »utom kyrkan rentav hädelse». 97. Men plocka få vi mest på bara hällen uti en tid som lutter agnar strör, förgätom dock ej 'Stoffer Stoff', den sällen, vars språksamhet höll alla vid humör och som var morgon uppskrev vad för kvällen han skulle överraska med. »Hör! hör!»... »Ack, stackars ande!»... Nog får den fundera, som söker infall för att få briljera! 98. Först får han lirka samtalsämnet så att småningom det leder till poängen och, för det andra, passa noga på att han ej tappar udden av refrängen samt, för det tredje, oupphörligt stå i vapen, strängt bevakande terrängen, för att vid inpass från en munvig gäst behålla sista ordet, som är bäst. 99. Det Var det sällskap, som för hösten skockat sig kring lord Henry och hans ädla fru. Där hölls också ett bord som kunde lockat bland Stygens skuggor både en och tu. Jag nämner ej vad Ceres sammanplockat, ändock man vet att människan ännu — ifrån den tid då Eva blev betagen i äpplen — har sin salighet i magen. 445