100. Så vart det land, där »mjölk och hannog flöt», lockbetan för de svultna israeliter: det blev först efteråt man även njöt av penningen, som har än bättre sviter. Vår ungdom flyr i ålderdomens sköt, vi leds vid flickor snart, och parasiter, men pengar? aldrig; förrn vi kraften sist till både bruk och missbruk av dem mist. 101. De yngre herrarna man tidigt fann med bössan ute på den branta liden samt en och annan medelålders man som1 tog det sättet att förkorta tiden; ty e n n u i ha britterna, minsann, oml ej i språket, så i sina iden, omi också blott det franska läspandet gett namn åt det där grymma gäspandet. 102. De gamla åter ryckte böcker ned i biblioteket, stundom hela raden; en del i trädgården försmädligt skred och häcklade orangerifasaden ; en del i passgång utåt vägen red, en annan ögnade på morgonbladen; en del såg åt hur tiden skred till vägs, vid sexti längtande till klockan sex. 103. Men ingen var »g é n é». Man sammankom vid middagsringningen. Till dess man gjorde vad man behagade, allteftersom man tyckte timmarna förnötas borde, dem få förstå att rätt förfoga om. På förmiddagen ingenting man sporde om sina grannar, men sin frukost tog när, var och hur man tyckte sig ha fog. 446