108. Ibland (fast sällan om det varit jakt och herrarna strapsera fått, och sträva) såg man i dansens regelbundna takt sylflika väsen om varannan sväva. Här drevs kurtis — i allsköns tukt, som sagt, där sökte man varandras tycken jäva, här genomgick man sista jakten kort och skildes — klockan tio mycket torrt. 109. Politici kannstöpte i en vrå samt visste allt — och ändå litet mera; kvickhuvudena åter gjorde små ansatser att med bon-mots få briljera. Nog är det hårt, att för ett infall få kanhända först i åratal fundera och just den stund det vore apropå av någon lurk en propp i halsen få! 110. Här rådde dock en kall, aristokratisk, polerad ton, utav en marmorglätta som mot squire Westerns var rent antipatisk. På samma sätt är ej hos vår tids nätta Sophior tonen heller så emfatisk, fast skönheten är kvar, kan jag berätta; och slynglar som Tom Jones ha vi ej heller, men stela herrar, snörda som mamseller. 111. Man skildes tidigt — före midnatt gärna, då det är middag efter Londonsart; men här på landet gångar sig en tärna till vila medan månen skiner klart. Må nattens ro de slutna kalkar värna och återge dem färg och rodnad snart, ty tidig sömn är bästa medicinen och sänker tidtals priset på karminen! 448