ios :e st. Jag tycker om en liten kjortel-Solon, som skriver klipskt, fast det ser menlöst ut som när Ulysses snärjde stackars Dolon. I 10: e sången av Iliaden, v. 314—506, berättas, huru Dolon, mot löfte om att erhålla Achilles’ hästar i belöning, begav sig som kunskapare å väg till grekernas läger. Under vägen stötte han på Odyssevs och Diomedes, som voro ute i samma ärende, men för att utforska trojanernas ställning. Dessa fångade Dolon, lurade baklistigt ur honom vad de ville veta och dödade honom sedan. 106: e st. Sir Izaak Walton, vilken borde ha en krok i ganen och en lax att dra. Det skulle åtminstone — förklarar Byron — lärt honom mänsklighet. Denne sentimentale vilde, som det bland novellister blivit ett mod att citera, för att visa sin sympati för oskyldiga 'sports" och gamla visor, giver lektion i konsten att sy in grodor och knäcka benen på dem, såsom en av erfarenheten godkänd utväg vid metning: det grymmaste, själlösaste och dummaste bland föregivna manliga tidsfördriv. Man skyller på sin passion för naturen, men metaren tänker ej på annat än fiskfatet; han ger sig icke tid att lyfta ögat från älven och sätter mera värde på ett enda napp än på hela sceneriet omkring sig. Flera slags fisk nappa dessutom bäst i duskväder. Att fånga valfisk, haj o. s. v. har någonting karlavulet och på samma gång äventyrligt med sig; nåt- och ljusterfiske m. m. är till och med mera mänskligt och nyttigt. Men metning!.., Det är omöjligt att en metare kan vara en god människa. ”En av de bästa människor jag någonsin känt, så människovänlig, finkänslig, varmhjärtad och hederlig som någon kan vara här i världen, var metare. Han metade likväl med färgade flugor och skulle aldrig varit i stånd till I. Waltons grymheter.” Denna anmärkning gjordes av en vän, som fick läsa mitt mskr. "Audi alteram partem." Må det stå här som motvikt till min egen iakttagelse. 452