Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Från dagens släp man brukar längta till
en sömn förutan drömmar, som hugsvalar,
men ingen mull till mullens vila vill.
Självmördarn, som sin skuld med ens betalar,
(ett gammalt sätt att bli betalningsgill,
till borgenärers sorg) på snaran halar
av lutter skräck för döden mången gång
mer än av leda just vid livets tvång.
5. För döden, som han skymtar allestädes,
får han en bävan och en ångst till slut,
som för det mest förtvivlade ej rädes
för att få reda på hur det ser ut.
Så om en fjällspets av er fot beträdes
står ni där kanske knappast en minut
förrän ni, frestad av det dunkla djupa,
vill störta er i svalget huvudstupa.
6. Det gör ni ej, ni flyr ur denna våda,
förskräckt och blek. Men om ni sedan ger
på edra intryck akt, så får ni skåda
en hemlig makt, som låg på iur hos er
och lockade, så länge hon fick råda,
i det där sökta obekanta ner,
men vart? Det vet ni ej. Det kan förklara
varför ni lydde — eller ock lät vara.
7. Du frågar, läsare: vad hör det hit?
Platt intet. Det är det där grubblet bara
som jag har vänjt mig vid, som eremit,
ifall det låter sig därmed försvara.
Jag skriver som det faller sig, med flit,
min fabel skall en luftig basis vara
att bygga enkla vardagssaker på
med litet vanligt kallprat eller så.
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0464.html