8. Ni vet att Bacon sagt: »ifall ni kastar ett strå, så ser ni strax vart vinden drar»; ett sådant strå är poesin, som hastar på hjärtats vinddrag bort: ett exemplar av pappballong, som vädret fritt antastar, den skugga själen kastar där hon far: och min är icke utspänd för att prisas, men som en fattig barnleksak att visas. 9. Framför mig ligger hela världen — eller bakom mig; ty jag sett en helan del och det så att jag minns det. Om det gäller, jag också prövat lidelsernas spel, till världens skadefröjd, som gärna häller uti vår äras degel våra fel; ty även jag haft världens sympatier tills det tog törn p,å mina rimmerier. 10. Nu har jag retat den här världen på mig och den där andra också — andans män, som dundra mot mig, sökande beslå mig; men klottrar gör jag likafullt, om än de läsare jag förr haft gå ifrå mig och inga nya synas till igen. Som yngling skrev jag av mitt fulla sinne och nu — för det det är så tomt därinne. 11. Men »varför trycka?» Hellre låta bli, om världen både hand och öra täpper. Kors — varför läser, spelar, dricker ,ni? För det sekunden alltför långsamt knäpper. Jag -blir förströdd av litet drömmeri och sorglös jag min pennas alster släpper i ån att flyta eller sjunka — blott för några ögonblick jag drömma fått. 455