12. Ifall jag vore säker på att lyckas så grepe jag väl knappt i pennan tag; så pass har jag dock fäktat, att ej ryckas ifrån de Nie genom nederlag. Det låter litet trotsigt, kan det tyckas, men saken är väl den, förmodar jag, att man i spel har tvenne lika stora själsretelser: att vinna — och förlora. 13. Och vad min sångmö gör, ej är det dikta; hon samlar levnadsrön, och gör därnäst sitt yttersta att dessa fakta sikta, men har dock människan till ämne mest — ett fel, för vilket hon också får plikta, ty sanningen är en besvärlig gäst; ifall hon sökte vad man kallar ära, nog låge lättare motiver nära. 14. Vi kärlek haft, och storm, och krig, och kiv, och det försatt med djupa reflexioner, vi sett »la h a u t e» i fågelperspektiv samt allehanda klasser och personer; nog får ni tillstå det är rörligt liv och att värt tema haft variationer! Tänk då vad rön, när mina vers till slut som kappsäckspapper gå i världen ut! 15. Den del av nämnda värld, om vilken jag nu har för avsikt att en stund predika, har ingen skildrat som den är i dag — och skälet viil jag säga er tillika: där är ett enahanda över lag, trots ytan, den bebrämade och rika, en fadd familjellkliet, som ej ger poeten mycket rikt stoff, som man ser. 456