20. Det kan ej gälla vår tid, då skriblerer i stora världen träda upp offentligt! Jag sett dem tävla där med militärer, som unga speciellt (det är väsentligt)! och dock blir skildringen av dessa sfärer, varpå ändå de lägga an egentligt, förfelad, kanske — för att saken mildra — på den grund, att där intet finns att skildra. 21. »H a u d i g n a r a 1 o q u o r», ty av dessa N u g æ »pars p a r v a f u i», kan jag säga er, för min del skildrar jag dock hellre tjuge skilsmässor, skeppsbrott, harem, krig, med mer; ty annars sägs det att vi folk beljuge och ämnet en och annan blotta ger. »Vetabo Cererissacrum qui vulgarit» — giv ej vulgärt folk nys om hur det varit. 22. Mitt lilla utkast här är blott symbol, som ett och annat outsagt bevarar, och har det faktiska så pass till mål som kapten Parrys färd mot Jasons svarar. Ett stort mysterium mängden knappast tål och jag vét mycket mystiskt, som jag sparar, och mycket, som en oinvigd också ej heller skulle rätt få ögat på. 23. Ack! världar falla till och med: och kvinnan, som bragt vår värld på fall, (en mera sann än artig dogm, som trötts långt härförinnan) sin gamla praxis icke släppa kan. Men stackars hon, korsdragerskan, slavinnan, i dygd och odygd lika slemt däran och dömd till barnsäng, på och utan lakan, som vi för syndens skull fått skägg på hakan — 458