24. en daglig pers, som, om vi den summera, gär upp mot barnsnöd. Men i sedens skygd vi männer pläga sällan reflektera på vad en kvinna utstår, till vår blygd. Nog säger mannen sig sympatisera med henne; men han ser i hennes dygd, talang och kärlek mest en hjälp vid härden, att sköta huset och fortplanta världen. 25. Det må så vara — även det får skötas; men uti kvinnans levnad uppenbart så många vedervärdigheter mötas, och hur hon firas, ser hon så pass snart förgyllningen från sina bojor nötas, att... Fråga dock (kring tretti, det är klart) om helst hon blivit, efter ödets lottning, man eller kvinna? skolpilt eller drottning? 26. För »kjortelvälde» äro alla rädda och fly tillvitelser av detta slag som löjan ängsligt flyr en hungrig gädda; men då vi ej förty till domedag i dylikt fall med svaghet bli beträdda, så håller jag en kjol i vördning, jag: ett plagg av mystisk verkan på mitt sinne, det vare siden, bomull eller linne. 27. Hur gav jag ej som ung min hyllningsgärd åt varje veck jag tyckte blygsamt strömma! Det var ett hölje kring en skatt, mer värd än allt vad judens skrin på botten gömma, guldslidan kring ett Damascenersvärd, sigillet på ett brev med känslor ömma — och finns en • tröstegrund så hälsosam som där en liten fotknöl tittar fram? 459