Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48. 0 Job! du hade icke en, men tvä,
av dessa lotsar, som så illa styra,
kvacksalvare, som ingenting förstå
och äro mindre lyckliga, än dyra.
Oråt aldrig för att vänner falla frå,
— de göra det som löv vid första yra —
så fort det klarnar för dig ett tu tre
gå in och få en ny på ett kafé.
49. Det är ej min sats, fast det kunnat spara
mig månget hjärtstyng. Nåja, lika gott!
Sköldpaddan ville jag ej heller vara,
förskansad i sitt skal mot vått och rått.
Det är nog bäst, om än med egen fara,
att själv ha prövat mänsklighetens lott,
det lär ett hjärta, det, att aldrig slösa
och i ett såll sitt hela världshav ösa.
50. Ibland det värsta, värre absolut
än ugglans skrän och allt vad spöksamt heter,
är frasen »jag har sagt det där förut»
i vänners mun, de efteråtprofeter,
som nog förstå det går på tok till slut,
men tiga vackert när ni gör förtreter
och råkar slinta — tröstande er ömt
med fortsatt käx om både gömt och glömt.
51. Att Adeline ej sina ögon tyckte
'ej endast ömhet för väninnan var,
som ändå skulle sota ner sitt rykte
om sina böjelser hon ägde kvar;
men hon var stött på Juan själv, och tyckte
att det var synd om honom, stackars karl,
som i sin oskuld borde hjälpas hellre
och var så ung (hon var sex veckor äldre).
30. — B y r o n. Don Juan 465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0475.html