48. 0 Job! du hade icke en, men tvä, av dessa lotsar, som så illa styra, kvacksalvare, som ingenting förstå och äro mindre lyckliga, än dyra. Oråt aldrig för att vänner falla frå, — de göra det som löv vid första yra — så fort det klarnar för dig ett tu tre gå in och få en ny på ett kafé. 49. Det är ej min sats, fast det kunnat spara mig månget hjärtstyng. Nåja, lika gott! Sköldpaddan ville jag ej heller vara, förskansad i sitt skal mot vått och rått. Det är nog bäst, om än med egen fara, att själv ha prövat mänsklighetens lott, det lär ett hjärta, det, att aldrig slösa och i ett såll sitt hela världshav ösa. 50. Ibland det värsta, värre absolut än ugglans skrän och allt vad spöksamt heter, är frasen »jag har sagt det där förut» i vänners mun, de efteråtprofeter, som nog förstå det går på tok till slut, men tiga vackert när ni gör förtreter och råkar slinta — tröstande er ömt med fortsatt käx om både gömt och glömt. 51. Att Adeline ej sina ögon tyckte 'ej endast ömhet för väninnan var, som ändå skulle sota ner sitt rykte om sina böjelser hon ägde kvar; men hon var stött på Juan själv, och tyckte att det var synd om honom, stackars karl, som i sin oskuld borde hjälpas hellre och var så ung (hon var sex veckor äldre). 30. — B y r o n. Don Juan 465