52. De fyrti dagarna hon hade mera — vid hennes ålder fruktar ingen för att vidgå sina år och att addera med pärsmatrikeln vad det hela gör — förlänte henne rätt att kontrollera (liksom en vaksam mor) en ung munsjör, fast hon ännu fick vänta länge, innan det bara skottår räknas plär hos kvinnan. 53. Det sker ett stycke före trettitalet — kring sju och tjugu. Aldrig har jag sett den samvetsgrannaste, om hon haft valet, den siffran överskrida oombett. Men pusta, kära Tid! Det är för galet att lien skall få löpa vint och snett; gå icke på och hugg så blint och feja, om du vill gälla för att kunna meja! 54. Så mogen var dock icke Adeline, en mognad, ej till smaken bland de bästa; men världen givit henne disciplin och hon stått provet bättre än de flesta, som jag sagt sidan -- ja! nu vete hin, min sångmö plär ej citationer fästa i minnet. Men drag sex från tjugusju så finner du de år hon hade nu. 55. Vid sexton kom hon ut, blev sedd och k^isad och gjorde allt vad ädling fanns till slav, vid sjutton såg hon världen stå berusad och sig som Venus stiga ur dess hav, vid aderton fann hon ännu en tjusad, beundrarsvärm, den hon ej tog sig av, men skapade den Adam, som man känner får det där namnet »lyckligast bland männer». 466