Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56. Så iyste hon tre vintrar, till det sista
beundrad, tillbedd, men i varje del
ostrafflig, som hon var a prima vist a,
fast varken på sin vakt jämt, eller stel;
man fick ej syn ens på den minsta brista
i denna marmor, som var utan fel ;
men så pass ledig dock hon gjort sig redan
att hon en son fått — och ett missfall sedan.
57. Nog såg man granna stim kring henne svinga,
de små lysmaskarna i Londons natt,
men hennes hjärta kunde ingen stinga,
hon satt för högt för dem att hinna fatt;
kanske hon fann det följet alltför ringa
och bidade en ann... Nå, endast att
en dam står ren, må det i detta stycke
bero av stolthet, eller brist på tycke.
58. Jag hatar forskande i folks motiver
såsom jag hatar värdens söl ibland
då strupen torr av brist på claret bliver
och helst där politiken tas omhand;
jag hatar det som fänaden som driver
så dammet ryker, som för stormens sand,
och som en 1 a u r e a t u s när han klämmer
sin ådra, ja! som ett servilt »instämmer».
59. En sorglig sak att tingens rötter reda,
ty mylla häftar vid i tjocka lag!
Men ser jag kvistarna sin grönska breda
vad bryr jag mig om fröets tillstånd, jag?
Att varje handling till sin källa leda
kan ha sitt melankoliska behag,
men jag, som här vill slippa från det gärna,
hänvisar till den vise Oxenstjerna.
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0477.html