Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68. Som en »geheimestatsråds»-medlem gjorde
lord Henry i sitt kabinett ett slag,
där mannens statsskuldssänkningsplaner torde
ge stoff åt någon Livius en dag.
Vad nu å bane var jag säga borde,
men svävar själv i mörker därvidlag,
i ett appendix skall det dock berättas,
att mellan epopén och index sättas.
69. Med ett förbindligt ord, och kanske två,
— det samtalsmynt, man ger och får tillbaka
och präglar omigen och låter gå —
gick han sin väg att sitt paket rannsaka;
det hela ögnade han flyktigt på,
när han så kom igen gav han sin maka
en sävlig kyss, ej som man ger en ung fru,
men som män ger en annan gammal jungfru.
70. Han var en god, en jämn, en ärans man,
stolt över sina ättefäders maner,
själsgåvor för ett rådsbord hade han
och en gestalt som gardesveteraner,
för galadagar skapad, hög och grann,
som tog sig ut i band och i kraschaner:
en äkta hovmarskalksmodell — som får
min fullmakt strax när jag till tronen når.
71. Men där var någonting som brast likväl,
som' kvinnan önskat han ådagalade
och hon — den söta själen 1 — kallar själ.
Det var förvisso icke kropp: han hade
en poppels växt, från huvud och till häl,
och var en ståtlig karl, som alla sade,
en, som förstått att hålla sig med smak
i örlog som i älskog styv och rak
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0480.html