72. Men något brast, som kvinnor stundom kräva, det där »j e ne s a i s q u o i», som kanske lett till Iliaden, efter Greklands Eva från sin spartanska säng oförberett till Ilion drog — ändock man ej kan jäva att Troas furstepilt i allt och ett var underlägsen konung Menelaus — en visst ej sällsynt grund till kvinnligt fraus. 73. Och trassligt är det med ett annat rön, om man ej som Tiresias haft förmågan att ta gestalt av bägge våra kön. På vad sätt vill man älskas? Det blir frågan. Vällustigt folk oss avsmak ger till lön, den smäktande vestalen släcker lågan — och sammangjutna bilda bägge två ett slags centaur, som hin må våga på. 74. Vad könet söker, söker immerfort, är innehåll åt tomheten invändigt; men detta svalg, det är så lätt för stort och därav kommer deras svaghet ständigt. Hjälplösa seglare förutan kort, de kastas av en upprörd sjö eländigt och när de undan svallen nå en strand så är det bara klipporna ibland. 75. Det finns en styvmorsblomma, som tillika nämns »kärleks tidsfördriv» — finns, som ni vet, i Shakespeares lustgård, den oändligt rika — . (jag ber hans brittiska gudomlighet förlåta om i fridlyst ängd jag slet en enda knopp, ibland hans tusernjplika) »V o i 1 å l a p e r v e n c h e!» ber jag att med Rousseau, den franska schweizaren, tillägga få. 471