02. Hon ansåg sig för Juans vän. Det var ej detta slisk, som namnet usurperat och vilselett så mången dam, som har på tyska sättet vänskapen studerat, där folk i renhet ger sin kyss, och tar; dit hade Adeline ej avancerat, men till en vänskap, stark som hos en man, var hon i stånd, så pass en kvinna kan. 93. Visst torde könsinflytelsen, den ljuva, lik blodsfrändskapens starka sympati, i smyg vid slika fall på känslan skruva för att få fram en stegrad harmoni; men om passionen, som vill gärna kuva vänskapens röst, ej blandar sig däri och vännen icke blivit älskarinnan, så finns det ej en sådan vän som kvinnan. 94. Kärleken alstrar strax inom sig små frön till sin växling, var han från må stamma, all hejdlöshet är dömd att snart förgå, analogin är överallt densamma — och kan den stormigaste då bestå? Vill du att blixten skall stå jämt i flamma? Hur skall ett känslorus, som kallas »v e k t», — hör blott på epitetet — vara segt? 95. Ack! i vårt liv hur ofta ha ej vi (om icke jag, så många andra) spårat förälskade, som skördat apati av en passion, som Salomo bedårat! Och jag sett fruar (att ej gå förbi det stånd, som många, många pannor fårat) som voro mönster såsom äkta viv och dock förbittrade minst tvenne liv. 476