96. Jag sett väninnor (eget må det tyckas, men styrkas kan det) som bevisade sin tro i gärning, utan att förryckas av snack, som kärleken, den prisade; som, när man trampade uppå min lyckas ruiner, värjde mig och lisade och, långtifrån att hjälpa världen skvallra, bekämpade den ormens gälla skallra. 97. Om det av Juan och hans vän i klänning-blev vänner öppet eller mer förtäckt, därom är fråga ännu icke väckt, och det är gott att ha en förevändning att låta anstå, ty det gör effekt och håller den där läsaren i spänning: det allra bästa betet på en krok så för ett fruntimmer som för en bok. 98. Om båda älskade att promenera tillsammans, eller i original begynte själva Don Quixote studera, om det gick ut på »smussel», deras tal, i stället för solida ting, med mera, det förekommer — om jag gjort mitt val till dess — i nästa sång, då jag vill våga att det skall visas prov på min förmåga. 99. Jag ber blott, tag ej något nu igen för givet strax. Ni kan så lätt ta miste ej mindre om vår feminina vän än om don Juan, speciellt den siste. Min episka satir kan vändas än i allvar; och ifall jag också visste att det skall gå på tok med Adeline och Juan — kan jag hjälpa folks ruin? 477