100. Av litet kommer stort. Vem skulle trott att i vår ungdom en passion, så farlig som någon, varpå väl och ve berott, växt ur en bagatell så uppenbarlig, att ingen tänkt sig ens där skulle grott en lidelse, så stark och så allvarlig? Ni gissar ej — jag vågar en miljard — att allting kom av ett parti biljard? 101. Förunderligt — men sant dock! Ty det sanna är alltid underbarare än dikt; hur skulle man ej vid dess anblick stanna och väga allting på en annan vikt! Hur skulle dygd och synd få byta panna! Hur såge det väl ut med rätt och plikt om en K o 1 u m b u s i m o r a 1 avtäckte den från oss vända sidan av vårt släkte! 102. Tänk, vilka »djupa grottor»! vilket lager av »ofruktbara öknar», utan sol! Vad isberg hos nationernas korager kring själviskhetens vinterkalla pol! Sju åttondelar minst »antropofager» av folkets herrar på ministerstol! Om rätta stämpeln man på allting tryckte så skulle Cæsar undanbett sig rykte. ANMÄRKNINGAR. 2i: a st. ”Hand ignara loquor", ty av dessa Nuga "pars parva fui", kan jag säga er. Bägge citaten äro från Virgilius (Æn. II. 91 samt II. 6): Invidia postquam pellacis Ulyssei (Haud ignara loquor) superis concessit ab oris; 478