75 = e st. Det finns en styvmorsblomma, som tillika nämns ”kärleks tidsfördriv” — finns, som ni vet, i Shakespeares lustgård, den oändligt rika. Detta liar avseende på Oberons samtal med Puck (En mid-sommarnattsdröm, II. 2). 77: e st. "Beatus ille procul" från "negotiis" sjöng Flaccus, men med orätt denna gång. Läsaren påminner sig stället hos Horatius (Epod. II. v. 1—4): Beatus ille, qui procul negotiis, ut prisca gens mortalium, paterna rura bohus exercet suis. Solutus omni foenore. 81: a st. ”En ostras älskog korsas” — Se Sheridans "Critic". 83: e st. Tag och stäng in kärrhöken Alexander. • Originalet har vedernamnet ”the bald-coot”, en i sumpmark levande rovfågel. Tsar Alexander var flintskallig (baldish) och förf, har därav hämtat anledning till benämningen "bald-(coot)”. Den dubbla hänsyftningen låter sig icke återgivas på svenska. 102: a st. Tänk, vilka ”djupa grottor”! vilket lager av ”ofruktbara öknar”, utan sol! Vad isberg hos nationernas korager kring själviskhetens vinterkalla pol! Sju åttondelar minst ”antropofager” av folkens herrar på ministerstol! I Othellos berättelse hos Shakespeare om sina faror och äventyr förekommer (Othello, I. 3): Varvid jag fick anledning till att orda om djupa grottor, ofruktbara öknar, tvärbranta klippor, fjäll som himlen nå; om kannibaler, ätande varandra, antropofager och folk, vars huvu’n växte inunder deras skuldror. 480