40. Men Adeline beslöt som ingenting att Juan skulle gifta sig — den skälman! Med vem likväl? Där var miss Sonderling, miss Book, miss Krook, miss Hellman och miss Saellman, miss Qyllendun och hennes samarving. Don Juan var en älskvärd, rik och snäll man och dessa skulle — det var hennes hopp — gå som proberur när de dragits opp. 41. Där var miss Qvarnbaeck, lugn och sommarklar samt enda dottern! Hon såg ut, den skatten, som om hon grädden av allt saktmod var, men skummat vart det bara mjölk och vatten, med liten skiftning i det blåa kvar. Nå, Amor stormar och blir yr i hatten, men Hymen bör för sin lungsiktighet ha vila och begagna mjölkdiet. 42. Så var där miss Audacia Bjelken-Grandet, en fresterska, som länge stått i rop som den sitt hjärta fäst vid blåa bandet; men antingen hon illa lagt sin grop och sina giller, eller där i landet de kära hertigarna smält ihop, nog av, hon fick en utländsk junker bara, ryss eller turk — vad han nu månde vara. 43. Så var där (skaffen er fortsättning själva, jag önskar förr avsättning åt dem, jag) Aurora Raby, ljuslätt som en älva, av högsta klass, men av än högre slag, en stjärna, danad att därovan välva, fast jorden hade nu fått övertag, en genie, knappt i stoftets formar gjuten, en ros, ännu till bästa delen sluten. 491