60. Jag tänker ej gå så på djupet, jag, men halka utåt ytan med min julle och teckna världen lösligt, drag för drag, om än dess inbilskhet jag såra skulle. Jag fått, och får kanhända än i dag, förkättringar för denna pappersrulle, lik gott! jag var beredd på slik förtret, men medge får man att jag är poet! 61. Förrän kongressen hunnit få klarerat (med samma utgång ungefär, gunås, som de här senaste man arrangerat) och lady Adeline till sans förmås klang silverklockan — icke till »serverat», men till den timme (halv-, kors!) som bestås fruntimret som för spegeln i det inre klär sig så njuggt, att det bör gå föfl* mindre. 62. Till bordets riddarspel man skred omsider, med kniv och gaffel till var kämpaskrud; men var finns en Homerus, vad det lider, (det svagaste är ej hans gästabud) att skildra middagsbord i våra tider, där mer förborgat finns, det vete Gud, i sås, ragoüt och soppor, än i mortel en doktor rört ihop, och troll i kjortel. 63. Där var en dråplig »s o u p e å 1 a b o n n e f e m m e», som måtte vara sällsynt nog. Så fanns en »Turbot», för glupska magar hälsosam, med »d i n d e de P e r i g u e u x», att öka glansen; och så — ve mig! hur skall jag ta mig fram med all gastronomin i den här stanzen? — »So u p e å la B a u v eau», och därtill »d o r é e», »f i 1 e t de p o r c» och något mer kanske. 496