64. Det hela i en enda klump jag slär, ty skildrar sångmön det till alla delar hon visst en svårare excess begår än dem, för vilka man på henne skelar. Hon är en »bonne v i v a n t e», men sägas får att det är ej med magen som hon felar; men dikten slappas, väl till märkande, om han ej får det minsta stärkande. 65. Så var där vilt »å la C o n dé», och lax med »s a u c e g é n e v o i s e», och hjort, med viner som knäckt en Ammons ättling fordomdags — en storhet, gudskelov! uti ruiner; västfalisk skinka, som Apicius strax fått lystnad till och gjort betagna miner, och så champagne, så vit i skummet, ack! som pärlan som Egyptens drottning drack. 66. Oud vet vad allt för mat — och dock hur viktigt! — »A l'e s p a g n o 1 e», »å l'a 11 e m a n d e», »e n t i m b a 1 e», så svårt att motstå, som förstå, men riktigt kalas för gommen, om jag bikta skall, och »e n t r e m e t s», att skölja ned tropliktigt, samt — bättre upp än den robe triomphale, med vilken Rom Lucullus fick bekläda — »f i 1 e t s a u x t r u f f e s» av rapphöns, mycket späda. 67. 0! vad har segern för en smak ändå mot dem? — Och säg, var hans triumfport finnes? Var den triumfvagn segrarn yvdes på, liksom en halvgud nära på till sinnes? På samma plats dit gästabuden gå. Man må väl undra, då man detta minnes, om engång våra hjältar med patroner förevigas av rapphöns och kalkoner? 32. — Byron, Don Juan. 497