92. Men teologiskt sansad, som jag är, och även metafysiskt i min diktning, och så partilös mellan Pål och Per som Eldon vid en edlig likbesiktning, är det min plikt att visa ungefär John Bull vad politiken tar för riktning. Mitt blod blir som en gejsir mycket lätt när krönta skälmar trampa lag och rätt. 93. Att politiken dock och religionen ibland få ta till orda på min tilja sker ej allenast för variationen, men för att stoppa, mot den gåsens vilja, ett inkråm av moral i goda tonen, som eljest proppas bara med persilja. Nu låt oss duka fram en stund, artistiskt, med någonting supranaturalistiskt. 94. Nu skall jag hålla mig vid marginalen och sannerligen att min håg för skämt får hädanefter »göra mig spritt galen» — nej! här skall göras högerom bestämt. Dock fattar jag ej rätt de myckna talen om hur min sångmö giver anstöt jämt, hon är så ren som mången — i sitt inre — som gör sig mera sipp och roar mindre. 95. Har — buttra läsare! — du sett en gast? Nej; men hört talas om dem, kan jag tycka. Nåväl, om lägenhet dig hittills brast, så kan hon återstå dig, denna lycka; men anse icke mig för den fantast som med ett flin vill stöden undanrycka för det förborgade — mig, som likväl tror på dess faktum, och på starka skäl. 504